Rasstandard
Lakelandterrier

Detta är den officiella standarden för Lakelandterrier.
GRUPP 3 KC 88 FCI 70b, SKK 90 10 31

HEMLAND: England

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Lakelandterrier härstammar från den bergiga nordvästra delen av England, the Lake Distrikt, där den sedan långt avlägsen tid använts som hjälp för att jaga och utrota lammens värsta fiende, höglandsräven. Genom selektiv avel och inkorsning av äldre terrierraser med speciellt åtråvärda egenskaper lyckades man skapa en ras med extremt mod och framåtanda, liten till formatet men med tillräcklig benlängd för att kunna hoppa upp på de klipphyllor där räven förskansat sig. Med outtröttlig styrka och envishet skulle inte hunden ge upp, förrän den hade nått sitt mål, att döda räven. Som synes ett helt annat arbetssätt för grytjakt, än det som användes vid jakt med Foxterrier eller Taxar. Tack vare den geografiska svåråtkomligheten i dessa bergstrakter lyckades man förhållandevis lätt renodla och bevara typen, men inte förrän 1931 godkändes den av Engelska Kennelklubben. Trots att Lakelandterrier numera endast undantagsvis används för grytjakt, har det visat sig att den efter kort träning är kapabel att fullfölja de plikter den var avsedd för. Dess glada, vänliga och förtroendefulla temperament gör den till en utmärkt familjehund.

HELHETSINTRYCK:
Lakelandterrier är en elegant, arbetsvillig terrier proportionerligt och kompakt byggd. Den är glad och orädd med vaket uttryck och snabba rörelser, alltid förväntansfull. Till temperamentet är den djärv, vänlig och självsäker.

HUVUD:
Huvudet skall vara välbalanserat med flat och ädel skalle. Käkarna skall vara kraftfulla och nospartiet brett men inte allt för långt. Huvudets längd från stopet till nosspetsen skall inte överstiga avståndet från nackknölen till stopet. Nosspegeln skall vara svart, utom hos leverfärgade hundar som skall ha leverfärgad nosspegel.

ÖGON:
Ögonen skall vara mörka eller nötbruna. Snedställda ögon är inte önskvärt.

ÖRON:
Öronen skall vara relativt små, V-formade och alert burna. De skall varken vara för lågt eller för högt ansatta.

BETT:
Perfekt och regelbundet saxbett med jämna tänder.

HALS:
Halsen skall bäras med god resning, vara lätt välvd och fri från överflödigt halsskinn.

KROPP:
Bröstkorgen skall vara relativt smal. Ryggen skall vara stark och ganska kort och ländpartiet skall vara kort och stadigt.

FRAM- OCH BAKBEN:
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda. Frambenen skall vara raka med kraftig benstomme. Bakstället skall vara starkt och muskulöst med långa, kraftiga lår, välvinklade knäleder och lågt ansatta, parallella hasor.

TASSAR:
Tassarna skall vara små, kompakta och runda med kraftiga trampdynor.

SVANS:
Svansen skall vara väl ansatt, men aldrig böjd eller ringlad över ryggen. Från och med 890101 är svanskupering förbjuden i Sverige.

RÖRELSER:
Fram- och bakben skall röra sig parallellt rakt framåt. Armbågarna skall röra sig lodrätt mot kroppen, fritt utmed kroppens sidor, knälederna varken inåt eller utåtvridna. Det spänstiga bakpartiet skall ge ett bra påskjut.

PÄLS:
Pälsen skall vara tät, sträv och stå emot väder och vind och ha rejäl underull.

FÄRG:
Black and tan (svart och gulbrun), blue and tan(blå och gulbrun), röd, vetefärgad, red grizzle (rödgrå), leverbrun, blå eller svart. Små vita tecken på tassarna och vit bröstfläck är inte önskvärt men tillåtet. Mahogny eller djupt rödbrun är otypiskt.

MANKHÖJD:
Mankhöjden skall ej överstiga 37 cm.

VIKT:
Medelvikt hanhund 7,7kg. tik 6,8kg.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution